RMF studerade svenska språket med Professor Pierre Halleux vid universitetet i Liège (Belgien), och universitetet i Uppsala (sommarkurs 1969). Hon undervisade franska vid kursverksamheten på universitetet i Malmö-Lund (1970–1971). Hennes senaste (fyrtiofemte) utgivna bok, utspelas i Skandinavien med en svensk som huvudfigur.

Polyglossia

Rose-Marie François talar Belgiens tre officiella språk: franska, nederländska och tyska. Men inte endast. Hon har aldrig varit enspråkig. Hennes fransk-picard diglossi förstärktes i ett tidigt skede av hennes mors förbud mot "dialekt". Hennes nyfikenhet för främmande språk stärktes mot slutet av grundskolan efter ett par flamländska lektioner. På gymnasiet lärde hon sig latin och nederländska, engelska, grekiska och tyska, samt några självlärda element i spanska och italienska. Germanist "av den gamla ordningen" (kurser och prov hålls på fyra språk), vid universitetet i Liège (Belgien), där hon först arbetade som forskningsassistent, och senare som ”maître de conférences”: översättning av poesi och svår prosa från tyska till franska. 1959–60 blev hon vän med ungerska studenter i exil och använde tillfället att visa ett visst intresse för deras språk samtidigt som hon hjälpte dem att lära sig franska. I mitten av sextiotalet tog hon två årskurser i svenska språket och litteratur vid universitetet i Liège. Och i början av åttiotalet, genomförde hon en kurs i ryska vid Ville de Liege kvällskurser. Hon utbildades i olika ”Langues Vivantes”-metoder inklusive Saint-Cloud- och Zagreb-metoderna för att lära ut franska som andraspråk, dessa använde hon flitigt i Sverige med elever från 6 till 70 år. Från 1975 till 1995 levde hon dagligen med tre språk: undervisade i nederländska i en fransktalande miljö och pratade tyska hemma med sin man som ursprungligen kommer från tyska Ruhrområdet, och barn. Sist men inte minst, under sitt 60:e år antar hon utmaningen att lära sig ett baltiskt språk, lettiska.

Jämställdhet mellan män och kvinnor

Från 1971 var hon en aktiv medlem i 'groupe des femmes de Liege', en grupp som reflekterar över kvinnors ställning i samhället och som kämpar för gratis preventivmedel och avkriminalisering av abort. Hon deltog i feministiska möten i Belgien, Frankrike och Holland. Och togs emot av Simone de Beauvoir, tillsammans med Jeanne Vercheval och Marie Denis som förberedelse för det stora 'Passage 44-mötet' i Bryssel den 11 november 1972. Hon bidrog till 'Petit Livre Rouge des Femmes' som kritiserar könsroller i skolböcker, speciellt kurser i främmande språk. Rose-Marie François är medlem i FERULg (Femmes Etudes Recherche Université de Liège) sedan den grundades.

Lettland

”Är du av lettisk härkomst?”. ”Du översätter lettiska poeter, har du lärt dig deras språk?”. ”Du åker till Lettland regelbundet, varför denna passion för landet?”. Svaret finns i mina böcker: Répéter sa mort, Passé la Haine et d’autres fleuves, De source lointaine, Prince de Courlande, De sel et de feu… Vagt sedan 1984, och sedan 1987, på ett mer exakt men ändå ganska ogenomskinligt sätt, har jag skapat texter om ”ett land som försvann från kartorna, som skulle dyka upp igen”, ett land vid namn Courland som jag inte visste något om. ”Courland, vilken mun - under min tunga smälter några föråldrade fraser - vilket minne har lagt detta ord i mitt som det mer exakta namnet på nostalgi?”. Var det bara ett annat ord för ett legendariskt land, ett annat Arcadia eller Atlantis? När den historiska atlasen avslöjade detta land vid Östersjöns stränder hade jag redan skrivit mycket om det. ”Vanligtvis besöker författare platser och skriver därefter. Du börjar med att beskriva dem och sedan går du på jakt efter dem... Och du hittar dem i enlighet med din fantasi!”. (Christine Pagnoulle) I slutet av 1989 tilldelas manuskriptet av Répéter sa mort, Plisnier-priset. Berlinmuren "faller" och de första republikerna att skilja sig från sovjetblocket, är de baltiska länderna. Courland är tillbaka på kartan! Boken kommer först att publiceras på ”Mot à Mot”, onlineupplagan av Liège universitet, därefter av Le Cormier förlag (Bryssel) i december 1997. På Biennale de Poesie i Liège, 1998, träffar jag ”Prins av Courland”, äventyret börjar. Jag börjar lära mig lettiska. 1999 är jag inbjuden till ”Poesidagarna” i Riga och Répéter sa mort tilldelas Louis Guillaume-priset (Paris). Jag bestämmer mig för att komponera en antologi om 1900-talets lettiska poesi och att översätta dikterna själv. Jag lär mig lettiska. Romanen Passé la Haine et d’autres fleuves ges ut av Le Fram Publishings (Liège) 2001. År 2002 publicerar Maison de la Poésie d'Amay den tvåspråkiga lettiska poesiantologin.

Klicka på Français, Publikations, ”Traductions” för att se namnen på lettiska författare vars dikter jag översatt till franska.

Klicka på Français, Publikations, ”Traductions d’oeuvres de RMF, för att se mina böcker översatta till lettiska och andra språk.


Rose-Marie François © 2024